Det verkar vara i ropet med kinesiska internetföretag. Tidigare har jag skrivit här på Finansliv om hur världens största näthandelsföretag Alibaba i sommar kommer listas i USA. Investerarna står på kö för denna IPO som antagligen gör Alibaba mer värt än såväl Facebook som Samsung och IBM.
Redan förra veckan listades dock Alibabas konkurrent Jingdong på Nasdaq. Efterfrågan utklassade tillgången trots att företaget höjde priset per aktie till 19 dollar, jämfört med de 16-18 dollar som det talades om på förhand.
Värderingen vid listningen uppgick till 1,8 miljarder dollar, och under sin första dryga vecka på Nasdaq har Jingdong nu lyckats stiga med ytterligare cirka 20 procent. Och detta trots att Jingdong är ett företag som fortfarande går med förlust.
Under året har dessutom såväl Baidu (sökmotor) som Tencent (sociala medier) sett sina aktiekurser stiga med omkring 80 procent på Nasdaq.
Och visst ligger det mycket reson bakom att tro på kinesiska internetföretag. Antalet kinesiska internetanvändare uppgår redan nu till 620 miljoner, och kommer de närmsta åren nå 800 miljoner. Kinas näthandel steg med smått otroliga 40 procent under årets första månader, och spås växa med 20-30 procent årligen under de kommande 3-5 åren.
Men så här dagarna innan 25-årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg, och efter den våg av terrordåd som svept över Kina de senaste månaderna, blir vi även varse om faran med kinesiska internetföretag – nämligen kontroll och inblandning från myndigheternas sida.
På senare tid har myndigheterna gått hårt åt mikrobloggen Sina Weibo, vilken länge fungerade som Kinas största forum för allt från människorättsaktivister till miljökämpar som ville lufta sitt missnöjet med landets ledning.
Men i takt med att mikrobloggens popularitet ökade, blev reglerna för vad som tilläts allt strängare. Som ett resultat så har användarna – särskilt från och med förra sommaren – flytt plattformen i stora nummer. Enligt en analys av 1,6 miljoner konton som The Telegraph beställt, har användningen minskat med så mycket som 70 procent jämfört med då Sina Weibo var som populärast.
Jag kan själv vittna om hur oerhört kontrollerat Sina Weibo är. Jag har fått inlägg bortplockade av censuren, och under förra veckan spärrades hela mitt konto då jag via personliga meddelanden letade intervjuobjekt till en artikel om strejker och arbetsrätt.
Många av de som lämnat Sina Weibo (inklusive jag själv) använder sig nu istället främst av tjänsten WeChat från ovan nämnda internetföretaget Tencent. WeChat kallas ofta för ”Kinas WhatsApp”, och här sker konversationen inte främst genom publika poster i a-lá-mikroblog, utan genom privata dialoger eller diskussioner på individnivå respektive i grupper.
En av skillnaderna gentemot WhatsApp, är att WeChat redan har många fler användare, nämligen 800 miljoner stycken. Förutom personliga användarkonton är det också vanligt med publika konton som skapas upp av företag, organisationer eller enstaka användare för reklam och masskommunikation.
Man kan utan tvekan ett mönster: Då WeChat nu blivit så pass populärt, informerade Kinas myndigheter nu i veckan om att man påbörjat en ”särskild kampanj” för att censurera även WeChat. Förevändningen för kampanjen är att skydda allmänheten från ”olagligt och skadligt innehåll”. Fokus ska ligga på att rensa bort ”våld, terrorism, pornografi och lurendrejeri”.
Och visst dras WeChat med sin beskärda del av såväl prostitution som lurendrejeri i form av feng shui och allehanda läkemedel. Men fokus ligger utan tvekan på orden ”våld” och ”terrorism”. Myndigheterna fruktar att WeChat nu håller på att ersätta Sina Weibo som en plattform för allehanda missnöjda invånare att organisera sig eller sprida information rykten på.
Kinas ministerium för industri och IT som sjösatt kampanjen, och har låtit meddela att de kommer hålla företagen som erbjuder tjänsterna ansvariga om innehållet bryter mot reglerna.
Enstaka användare riskerar fortfarande fängelse för vad de skriver, men även Tencent får alltså böta om dess användare förmedlar saker som inte faller myndigheterna på läppen. Det pressar alltså Tencent att ägna sig åt den självcensur som Sina Weibo sedan några år tillbaka gör på sin mikroblogg.
Som ett direkt följd har Tencent redan nu stängt ner flera personliga användarkonton med över 20 000 vänner/följare, och satt en framtida gräns på 5 000 vänner/följare per konto, för att hindra en allt för snabb spridning av ovälkomna meddelanden.
Ytterligare en fingervisning om vad myndigheterna egentligen är ute efter kan ses genom frasen: ”Vi kommer kämpa obönhörligt mot infiltration från aktörer såväl på hemmaplan som utomlands”, vilket var en del av det pressmeddelande som publicerades i samband med att kampanjen sparkade igång. Vidare uppmuntrar myndigheterna i gammal klassisk kinesisk stil att användarna ska ringa eller maila in med tips om skadligt innehåll.
Slutsatsen man kan dra av detta är givetvis: Ju större en kinesisk internettjänst blir, desto mer kommer den kontrolleras av landets myndigheter.
Visserligen föreligger en viss skillnad mellan sociala medier som Sina Weibo och WeChat, kontra företag som Alibaba och Jingdong. Näthandelsplatser är ju knappast någon traditionell plats att organisera sig politiskt på.
Men det betyder inte att näthandlarna är skonade från myndigheternas inblandning. Alibaba sitter på en enorm databas av kunskap och statistik gällande entreprenörers betalningsförmåga, omsättning och dåliga lån, som Kinas ledning kan anse vara statshemligheter. Dessutom har de statliga bankerna redan pressat på för att hindra Alibabas verksamhet inom exempelvis mikrolån och onlinebetalningar.
Myndigheternas oberäknelighet är något som kan inte bara kan skrämma iväg utländska investerare, utan även hindra de kinesiska internetföretagens expansion utomlands. Såväl Sina Weibo som WeChat har stött på patrull bland utländska användare, som inte accepterar att Kinas censurmyndighet har fri tillgång till deras privata meddelanden.
Likaledes är det inte otänkbart att utländska användare skulle rygga för att använda Alibabas egen betaltjänst Alipay, eller använda sig av företagets förmånliga alternativ vad gäller lån och betalningsplaner. För vem vill skicka pengar och kontouppgifter via ett företag som Kinas myndigheter till syvende och sist har i det närmaste full insyn i?
Följderna av myndigheternas åtgärder mot Sina Weibo ses tydligt inte bara genom minskad aktivitet på mikrobloggen, utan även i Sinas aktiekurs. Medan Baidu och Tencent ju som sagt stigit kraftigt på Nasdaq det senaste året, har Sinas aktie i stället backat med cirka 20 procent. Kursen är i dag nästan tre gånger lägre än våren 2011, då kontrollen av mikrobloggen började väcka oro bland investerarna.
För att mikrobloggen inte längre ska agera sänke för aktien bestämde sig Sina – som förutom bloggande även erbjuder diverse tjänster som nyheter och videodelning – att lista sin mikroblogg separat på Nasdaq under namnet ”Weibo”.
Sina Weibos separat IPO skedde i april i år, och har inte gått något vidare. International Business Times förklarar varför:
The enormous Chinese social media network, Sina Weibo, on Thursday trimmed the size of an initial public offering anticipated this fall, underscoring the declining appeal of shares in social media companies along with fears that intensified domestic censorship could limit its usage.
(…)
Weibo, Chinese for “micro-blog,” scaled back its expected 20 million share offering to a more modest 16.8 million shares and raised $286 million the deal after pricing them at $17 each. The proceeds were $380 million less than the deal would have reaped had Weibo sold 20 million at the $19 a share high end of the range.
In its regulatory filings detailing risks associated with its offering the Shanghai company stated that “although our active user base has increased over the past several years, regulation and censorship of information disseminated over the Internet in China may adversely affect our user experience and reduce users’ engagement and activities on our platform as well as adversely affect our ability to attract new users to our platform.”
Riskerar vi i framtiden se samma reaktion också i företag som Alibaba och Jingdong? Eller i kinesiska företag inom andra industrier och affärsområden?