Natten mot i dag kom nyheten att kinesiska Alibaba, världens i särklass största näthandelsföretag, har ansökt om börsintroduktion i USA.
Under de senaste två åren har det spekulerats i när, men även var, Alibabas stundande börsnotering kommer äga rum. Det naturliga valet kunde ha varit Hongkong, men redan tidigt kom ägaren Jack Ma där i trångmål med regelverket gällande ägarstrukturer.
Grundaren och ägaren Jack Ma vill nämligen behålla inflytandet över sitt företag, snarare än att låta investerare bestämma. Detta tilläts inte på Hang Seng i Hongkong, men fungerar tydligen bättre på antingen Dow Jones eller Nasdaq (ännu oklart vart Alibaba kommer listas).
En stor anledning till bråket med Hongkong, är att Jack Ma de facto bara äger
8,9 procent av sitt Alibaba i dag. Tidiga investeringar från utländska aktörer innebär att japanska Softbank i dag äger 34 procent och Yahoo ytterligare 23 procent.
Det amerikanska regelverket tillåter alltså Jack Ma och medgrundaren Joseph Tsai, som äger 3,6 procent av Alibaba, att kontrollera företagets styrelse utan något större inflytande från nya aktieägare.
Trots att jag tidigare skrivit om Alibaba på Finansliv – bland annat här och här – så är det säkert många läsare som ännu inte är särskilt bekanta med företaget. Det kan därmed vara på sin plats att lite snabbt återge dess historia, samt uppmärksamma hur stort Alibaba egentligen är.
Alibaba grundades alltså 1999 av Jack Ma, då engelsklärare, som började arbeta med företaget tillsammans med 17 kollegor från en sin spartanska lägenhet i staden Hangzhou. En charmig anekdot gör gällande att det bästa viset att uppskatta antalet anställda i Alibaba på den tiden, var att räkna tandborstarna i Jack Mas badrum.
Genom tjänsten Alibaba.com kopplade företaget ihop kinesiska exportörer med västerländska importörer. Under mitten av 2000-talet konkurrerade man även ut eBay som största aktör vad gäller näthandel till privatpersoner, med plattformen Taobao, som än i dag står för 90 procent av försäljningen consumer-to-consumer på Kinas internet.
Lokalanpassning var det främsta verktyget för att konkurrera ut eBay ur Kina. Alibaba förstod de kinesiska kundernas behov; för att hålla nere priset samarbetade man med lokala budfirmor och tog bort alla onödiga avgifter.
Mycket krut lades på ett system med betyg och rapportering, för att kunderna skulle känna sig trygga i vetskapen om att varorna de köper är äkta. Alibabas förtroende och resurser gjorde också att dess tredje marknadsplats, som i dag heter Tmall, snabbt kunde bli världens största vad gäller försäljning online business-to-consumer.
Resten är historia, och i dag står man för ungefär 80 procent av näthandeln i Kina. I fjol sålde Alibaba via sina plattformar varor för 248 miljarder dollar, vilket var mer än Amazon och eBay tillsammans. Vidare hanterade Alibabas betaltjänst Alipay under fjolåret betalningar på 519 miljarder dollar, vilket var betydligt mer än Paypal.
Alibabas börsintroduktion har som sagt varit länge väntad, och nu väntar man även med spänning på introduktionens storlek. Analytiker spår att Alibaba kommer värderas någonstans mellan 150-250 miljarder dollar.
Det vore betydligt mer än inte bara Amazon och eBay, utan med största sannolikhet också Facebook (i dag värt cirka 157 miljarder dollar), Samsung (i dag värderat till kring 175 miljarder dollar) och IBM (som i dag är värt cirka 200 miljarder dollar).
Microsofts är i dag värderat till cirka 332 miljarder dollar, och Google omkring 360 miljarder dollar. Det är antagligen de enda två internetföretagen i världen som kommer vara större än Alibaba efter dess börsintroduktion.
Vidare kan man konstatera att Alibabas finanser är utmärkta. Under fjolåret hade företaget intäkter på 7,95 miljarder dollar och inkomster på 3,56 miljarder dollar. Det innebär en vinstmarginal på 45 procent, vilket kan jämföras med 17,8 procent för eBay, samtidigt som Amazon kämpar hårt för att alls gå med plus.
Den höga vinstmarginalen beror på företagets låga kostnader. Alibaba tjänar inte sina pengar genom att sälja varor, utan genom provision för den försäljning som andra aktörer genomför på dess plattformar. Det innebär låga kostnader för lager och logistik, samtidigt som man åtnjuter en skattesats så låg som 10 procent.
Förvisso gör Alibaba också affärer i länder som Ryssland och Brasilien. Man har även investerat i amerikanska företag, och håller på att bygga en helt ny marknadsplats i USA med namnet ”11 Main”. Men det är ändå på den inhemska marknaden som fokus kommer ligga kvar.
Alibaba anser nämligen att Kinas näthandel ännu inte har uppnått sin fulla potential. Utvecklingen har visserligen gått blixtsnabbt; För sju år sedan shoppade bara 20 miljoner kineser online; i år beräknas antalet vara över 250 miljoner. I fjol var näthandeln i Kina värd 295 miljarder dollar; år 2017 beräknas den vara värd 713 miljarder dollar.
Men trots att 620 miljoner kineser i dag använder internet, så är det färre än halva befolkningen. Dessutom är det mindre än hälften av internetanvändarna som i dag handlar online. Inom bara några år kommer antalet uppkopplade kineser vara över 800 miljoner, och tills dess räknas alltså näthandeln öka ännu fortare.
Utöver det så ger sig Alibaba ständigt in på nya affärsområden. Förutom internettjänster provar man även på allt från försäkringar till mikrofinansiering, där man har en betydligt mindre andel dåliga lån än de statliga bankerna. Efter år som näthandelsgigant sitter man nämligen på en lika värdefull som unik databas över kreditvärdighet vad gäller såväl individer som företag.
Ingen börsintroduktion av denna storlek sker utan orosmoment och frågetecken. I Alibabas fall gäller det främst kinesiska lagar och regulatorer, som ibland kan vara svåra att förstå och förutse. Om kinesiska myndigheter exempelvis skulle få för sig att Alibaba blottar ”statshemligheter” i form av statistik och kreditvärdighet, kan varken amerikanska domstolar eller investerare göra någonting om myndigheterna i Kina börjar försvåra verksamheten.
Dessutom har Alibabas plattformar fått mycket kritik för de falska och kopierade varor som cirkulerar på dess plattformar. Trots att företaget har lagt stora resurser på att spåra dessa plagiat, gör den stora mängden användare att det är helt omöjligt att garantera att alla varor är äkta.
Vad sedan gäller företagsstrukturen och ägarinflytandet så är skillnaden stor mot många andra företag. Jack Ma och Alibabas ledning kommer alltså kontrollera styrelsen tillsammans med de största ägarna, och ”vanliga” investerare kan inte räkna med att köpa till sig något inflytande, oavsett hur många aktier man förvärvar.
I en särskild artikel varnar New York Times vidare för att Alibaba använder sig av en struktur som kallas ”variable interest entity”. Det är en struktur som används av flera kinesiska internetföretag som listats i USA, exempelvis Baidu och Renren, för att kringgå restriktioner från Kinas myndigheter. Denna struktur innebär att investerare i själva verket inte köper andelar i Alibaba i Kina, utan i ett bolag med namn Alibaba Group Holding Limited, med säte på Cayman-öarna.
Trots detta marginella smolk i glädjebägaren, är jag personligen övertygad om att Alibaba är en utmärkt investering. Företagets marknadsledande ställning på världens största internetmarknad, som ständigt växer och dessutom är relativt skyddad från utländska aktörer, är en tillgång som helt enkelt inte kan slarvas bort. Lägg därtill de stora resurser man kan satsa på exempelvis mikrofinansiering och försäkringar.
Vill ni veta mer om Alibaba rekommenderar jag denna infografik från Wall Street Journal, eller varför inte lyssna på en intervju med mig i dagens upplaga av P3 Nyheter med Karlsten.