Många som läser rubriken kanske höjer på ögonbrynen och tänker att Amazon och eBay ju redan är listade på börsen. Men faktum är att världens största näthandelsföretag heter Alibaba och kommer från Kina.
I fjol sålde Alibabas två plattformar Taobao (consumer-to-consumer) och Tmall (business-to-consumer) varor för över 1 100 miljarder kronor. Denna dryga biljons försäljning är mer än vad Amazon och eBay mäktade med tillsammans.
Alibabas tillväxt beror givetvis på Kinas internetexplosion: För sex år sedan shoppade bara 20 miljoner kineser online, men i fjol var motsvarande siffra 220 miljoner, och antalet kunder räknas öka ytterligare till 423 miljoner år 2016.
Detta märks verkligen. Om jag själv eller någon av mina vänner ska köpa något, är stadardfrasen ”kolla på Taobao” eller ”det finns säkert på Taobao. Allt från kanindräkter till peruker levereras hem till dörren ofta samma dag.
Taobao står för 90 procent av Kinas internethandel consumer-to-consumer, och Tmall är den största plattformen vad gäller business-to-consumer. Kort sagt dominerar Alibaba alltså internethandeln i Kina, och står för tre fjärdedelar av alla inköp som görs på nätet här.
Därför är det högintressant att Alibaba snart förväntas lista sig på börsen, vilket Economist denna vecka uppmärksammar genom en specialrapport.
Sedan starten 1999 har Alibaba varit privatägt, med dess ägare och grundare Jack Ma genomförde nyligen en stor omorganisation, vilket flera analytiker såg som en förberedelse för en börsnotering.
”Vi är redo”, säger Jack Ma, och noteringen väntas ske redan senare i år.
Tiden är absolut mogen. För ett par år sedan började Alibaba gå med vinst, och under fjolårets tre första kvartal hade man intäkter på 4,1 miljarder dollar, och en vinst på 485 miljoner dollar, alltså en bra bit över 10 procent.
Organisationen är stabil; Alibaba anställer i dag 24 000 personer, mer än dubbelt så många som Handelsbanken.
Analytiker menar att Alibabas IPO kommer ge företaget ett värde i storleksordningen 55-120 miljarder dollar. Detta innebär visserligen en relativ hög värdering i jämförelse med vinsten. Men samtidigt är Amazon, som i fjol gick med förlust, värderat till 117 miljarder dollar.
Också Facebook, som ligger ljusår från Alibaba vad gäller såväl intäkter som vinster, värderades ju till drygt 100 miljarder dollar vid sin notering i fjol.
Dessutom kan Alibaba väga upp detta med nya investeringar och en tillväxtpotential som är enorm tack vare flera anledningar:
* Kinas internethandel har ökat med 120 procent årligen sedan 2003. I år kommer omsättningen att passera den i USA, men ändå finns det stort utrymme att växa. Utbredningen av internet i Kina är i dag endast 43 procent, jämfört med över 70 procent i USA och många andra utvecklade ekonomier.
* McKinsey spår att Kinas internethandel (business-to-consumer) kommer vara värd 420-650 miljarder dollar år 2020, jämfört med knappt 300 miljarder i år. Det blir då mer än vad samma marknad i USA, Storbritannien, Japan, Tyskland och Frankrike är värt tillsammans i dag.
* Tillväxtpotentialen ökar i och med att det i Kina inte finns någon utvecklad infrastruktur med fysiska butiker på samma vis som i Europa och USA. I väst är näthandeln ett komplement till fysiska butiker; i Kina är internet snarare det man tänker på först då man letar varor.
* Alibaba har stora möjligheter att expandera utomlands. Dess koncept passar särskilt andra länder i Asien, eller internetanvändare i Afrika och Latinamerika, vars behov och konsumentbeteende i mångt och mycket påminner om Kina. Här finns också redan stora kinesisk företag inom exempelvis telekom och infrastruktur redan på plats.
* Alibaba har redan börjat experimentera med tjänster som mikrolån och försäkring i Kina.
Just dessa mikrolån är av särskilt intresse. Sedan ett par år tillbaka har Alibaba lånat ut småsummor till många av sina kunder, och i år räknas dessa lån överstiga två miljarder dollar.
Kinesiska småföretagare och entreprenörer har länge dragits med oturen att aldrig få lån vid landets statliga banker, som tenderar att misstro småkunder och hellre lånar ut till stora, statliga företag.
Men Alibaba – som levererar över 60 procent av alla postpaket som skickas i Kina – sitter på enorm kunskap om hur kineser spenderar sina pengar, vilka personer eller företag som är kreditvärdiga och inte.
Således fungerar dess utlåning utmärkt, och mindre än två procent av lånen sägs vara ”dåliga lån” som inte kan betalas tillbaka, ett resultat som är långt bättre än vid de statliga bankerna.
Med hjälp av samma kunskap vill man också ta sig in i försäkringsbranschen, som ännu är väldigt outvecklad i Kina. Nyligen offentliggjorde man planer på samarbete med Ping An, ett av Kinas ledande försäkringsbolag.
Alibaba har visserligen även en rad problem. Ett av dess är de enorma mängder kopior och fejkvaror som säljs på dess plattformar. Ett annat är att myndigheterna kan komma att blanda sig i företagets aktiviteter, om man blir en konkurrent till statliga banker och försäkringsbolag.
Men de flesta experter är lyriska över den kommande börsnoteringen. Enligt en analytiker vid McKinsey kan Alibaba komma att bli ”ett av världens högst värderade företag” inom fem år. Knappast otroligt, om man tänker sig att Apple, som ju i dag är världens högst värderade företag, bara var värt 90 miljarder dollar 2009.
Min egen känsla från det dagliga livet i Kina är att såväl privatkonsumtion som internetanvändning ökar fort, vilket ju är optimalt för Alibaba. Trots att internetföretag ofta floppar börsen, och trots att det finns en befogad skepsis mot kinesiska företags transparens och bokföring, så kommer jag personligen inte tveka en sekund då det gäller att köpa aktier i Alibaba.